Jag är beroende av olika personer. Mina föräldrar. Simon. Mina vänner, med flera. Men bara för det orkar jag inte anpassa hela mitt liv efter deras behov. Det funkar liksom inte. Jag gör gärna saker för andra, men inte allt. Jag kan inte byta ut hela min vardag för att vara någon annan till lags. Jag orkar inte heller ändra på hela mig för att passa in. Så är det bara. Jag är trött på att alla inte bara kan vara och strunta i vad alla andra ska tycka. Sluta tycka synd om er själva. Ni är medvetna om allt ni gör och jag tycker ni ska stå för det också.

Sådär nu fick jag det jag ville ha sagt, sagt!